Förhoppningsvis :)

Måste hålla igång bloggen. Frågan är ju bara om det är kvalité eller kvantité som uppskattas mest. Nu gör arbetslösheten att kvantitén kommer i första hand. Ska försöka bevara den lilla kvalitén som förhoppningsvis finns! Nu när Linus arbetar är jag helt ensam på dagarna. Jag känner mig som en hund när någon kommer hem. Man går bara runt och väntar på att någon ska komma. Och när dom kommer, då lyser vardagen upp för att sedan släckas då alla går in i sitt rum direkt och tar sin eftermiddags-nap.

Kan skattekortet komma så jag kan få reda på om jag får jobb eller inte. Dagens höjdpunkt är att gå till brevlådan, men jag blir alltid lika besviken! Förlåt för de deprimerande inläggen men jag måste ju få skriva hur det är här för mig och det är exakt såhär. Men jag tappar inte hoppet! Snart ska det ändras och då kommer inläggen bli en enda stor smiley! Men det är då.

Nu ska jag sätta mig ner och kolla på lite CL underhållning. Det är första gången någonting utöver en hemladdad film avnjuts i vardagsrummet så tändningen är förståligt fantastiskt hög. Sedan är det träning med Tunet IF. Efter research på andra bloggar så ser det ut som vi har på tok för få bilder på vår blogg. Ni får gärna ge feedback på det. Jag hoppas att ni uppskattar den litterära upplevelsen mer än några hängiga bilder som andra bloggar har.

Hade

/vidar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0