Ny vecka, nya möjligheter!
Jävlar. Det ordet summerar den här helgen perfekt. En ny vecka har gått utan att man hittat jobb, en ny vecka har gått utan att man uträttat någonting. Den oundvikliga utgången var ju förstås jävligt tråkig och det sårar alltid lika hårt i själen att se Viktor fullkomligt misshandla sitt kreditkorts magnetremsa. Det enda man såg framemot denna helg var SMHI:s utlovade solsöndag då det skulle vara 3 plusgrader och strålande sol. Jag klev upp kl 12 likt ett barn på julafton och skuttade ut ur rummet trots att hela världen snurrade tack vare min baksmälla, bara för att bli så besviken att det nästan föll en tår. Grått, och 1 minusgrad bjuder Oslo på idag. Kunde fan inte bli bättre.
Men så tragiskt är inte vårat liv att det enda som var värt att nämna var lördagkvällen. Nej nej det hände mycket mer saker. Vi storstädade i lägenheten, lagade gemensam middag och hann med två storbråk. Tyvärr var det bara städat i en timme eftersom att vi bestämde oss för att ha förfest i vår fina lägenhet. Man kan tro att det skett ett blodbad här med tanke på de utspillda literna av rödvin. Middagen smakade bokstavligen fimp eftersom riset hade bränt fast i botten. Jag och Veken hamnade i ett vilt bråk om varför vi skulle ha champinjoner i kycklingen. Linus klarade inte av detta och lämnade lägenheten skrikandes i destination mot sina kompisar på grönland. 45 minuter senare kommer han tillbaka och meddelar att tunnelbanan har slutat gå. En coldplay låt då och ett kollektivt självmord hade skett.
Allt gick fel denna gång. Varmvattnet var slut så jag fick sänka shot på shot för att ens kunna tvättar ur shampot från håret. Nu är huvudet fullt av bitterheter så jag måste sluta skriva. Martins visa ord denna deppiga dag får avsluta detta inlägg för den här gången.
"Grabbar, det här ska ju vara våra bästa år!" jo jag tackarr...
Men så tragiskt är inte vårat liv att det enda som var värt att nämna var lördagkvällen. Nej nej det hände mycket mer saker. Vi storstädade i lägenheten, lagade gemensam middag och hann med två storbråk. Tyvärr var det bara städat i en timme eftersom att vi bestämde oss för att ha förfest i vår fina lägenhet. Man kan tro att det skett ett blodbad här med tanke på de utspillda literna av rödvin. Middagen smakade bokstavligen fimp eftersom riset hade bränt fast i botten. Jag och Veken hamnade i ett vilt bråk om varför vi skulle ha champinjoner i kycklingen. Linus klarade inte av detta och lämnade lägenheten skrikandes i destination mot sina kompisar på grönland. 45 minuter senare kommer han tillbaka och meddelar att tunnelbanan har slutat gå. En coldplay låt då och ett kollektivt självmord hade skett.
Allt gick fel denna gång. Varmvattnet var slut så jag fick sänka shot på shot för att ens kunna tvättar ur shampot från håret. Nu är huvudet fullt av bitterheter så jag måste sluta skriva. Martins visa ord denna deppiga dag får avsluta detta inlägg för den här gången.
"Grabbar, det här ska ju vara våra bästa år!" jo jag tackarr...
Kommentarer
Trackback
