libakkveien

Då ska jag försöka göra en walk-through på den absolut mest händelserika kvällen jag varit med om hittills. Den börjar väll när alla gutter i lägenheten hade knegat färdigt och en efter en så droppar dom in i lägenheten och börjar känna av den spännande tändning jag och Linus fullkomligt lyser av! Veken hugger ett vinglas och låter ingen tid spillas, samtidigt som han försäkrar oss alla i lägenheten om att han är mest tänd. Han har ju tydligen förtjänat att dricka denna kväll p.g.a hans hårda arbete. Boxvinet flödar och en trevlig förfest har startat. Det blir ganska tydligt att Veken börjar bli på lyset när han blir otroligt stött och upprörd när Martin frågar om han är full. Frågan är ju befogad eftersom Veken går runt i läggan och skriker gång på gång att alla ska tagga till medan han kontrollerar varje persons glas och ser till att det är fullt med vin. En olycka hänger i luften.

22.34 är den förutspådde olyckan desvärre framme! Någon fick för sig att vi skulle tejpa fast Veken i en stol för att han skulle lugna ner sig. Det var ju solklart den bästa idéen ikväll så vi fullföljde med vår harmlösa plan. Veken var uppsurrad i tejp som ni ser på bifogade bilder och den enda kroppsdelen han kunde röra var hans högra handled, vilket såg fantastiskt roligt ut. I och med detta högerhands sprattlande så uppstår det en visst instabilitet i stolen och den börjar vickas framåt. Innan han faller mot golvet stannas han upp av att pannan slår i toadörren och han hamnar i en galet rolig position. Framåtlutad och hjälplös. Sedan sker det oundvikliga. Stolsbenen glider bakåt och Veken faller bokstavligen handlöst mot trägolvet.

(Såhär i efterhand tror jag att jag talar för alla när jag säger att vi ångrar det som fan, men det var ju faktiskt svårt att se den komma.)

Viktor ligger på golvet med blod från hakan till gipan och situationen blir genast allvarligare. Jens börjar dela ut stora knivar som vi skrämmande nog har gott om i lyan. Alla börjar skära upp tejpen medan offret ligger imponerande tyst. Han får bara ur sig att han är allmänt less. Jens visar återigen prov på utomordentlig krishantering när han hämtar vår landlord som heter Duck och frågar om skjuts till akuten (legevakten). Viktor skyfflas in i Ducks corolla och jag och Jens sitter med i bilen. När vi är framme pekar Duck på vart vi kan ta tunnelbanan när vi är färdiga. Jag och Veken hoppar ur bilen och toyotan glider iväg med Jens och Duck.

Inne på akuten är det ingen kö som tur är och vi kan få behandling nästan direkt. Under hela vistelsen mumlar Viktor om att vad som än hände så fick det här inte förstöra kvällen och att vi skulle gå ut och ta en öl efter detta. Vilket visar en bråkdel av hans ofantliga fightingspirit. Det finns inte många som den där mannen och det är ett privilegium att kunna få ta del av hans liv. Tillbaka till gårdagen. Han blir undersökt och det konstateras att han måste sys. Veken protesterar när han får höra att han ska sys. Han säger att det måste gå att tejpa eftersom ärret på ryggen han har blev tejpat, samtidigt som han vrider sig och visar stolt upp sitt odrägliga ärr för sköterskan. Viktor skakade på huvudet när dom erbjöd smärtstillande, han hade tagit tillräckligt med smärtstillande hemma. Behandlingen går fort och det mest imponerande är att han hinner stöta på sjuksköterskan och doktorn (som ändå såg bra ut) tre gånger vardera på typ 10 minuter. Återigen, vilken underbar kille!

Allt går bra och Viktor vinglar ut samtidigt som han hånar alla som väntade på vård och tyckte dom såg förjävliga ut. Vi kommer hem 01.45 och alla är lättade för att det gick så bra. Tack och förlåt Viktor för denna kväll och jag ser framemot hur du ska ta dig an kvällens hinder som är i form av alkohol.

/Vidar

PS Detta var bara en liten del av allt roliga som hände denna kväll men jag ville inte vara odräglig och skriva alltför långt. DS eller vad fan man skriver